Nr 2: Erik Wiklund. Född 1873. Död 1945. Stor Grabb 1898.

 

Erik Wiklund var en skicklig och mångsidig löpare som var en svensk pionjär. Främst genom sin för tiden ovanligt organiserade och planerade träning. 1898 tog han hela tre SM-guld på så skilda sträckor som 500 m (1.10,8), 1500 m (4.32,4) och 10000 m (37.33,6). Erik visade här god spurtförmåga och på 1500 m spurtade han ned blivande OS-medaljören Ernst Fast.

1899 vann Erik SM på 1500 m med 4.21,4, en tangering av det svenska rekordet.  Erik vann en lång rad lopp och var ett mycket känt namn i det tidiga Idrotts-Sverige. Han var också en duktig skidåkare.  Där vann han föregångaren till SM tre gånger. Han satte skandinaviskt rekord i 5000 m gång. Han var toppman i cykling, spelade fotboll i GIF:s A-lag och behärskade skytte, segling och, på äldre dagar, bowling

 

Karriären slutade år 1900 när han flyttade till Baku i dåvarande Ryssland. Där arbetade han inom den nystartade oljeindustrin och åt släkten Nobel. Han återkom till Sverige 1906 och blev en framgångsrik direktör i  Stockholm.